2 dec. 2014

Språkförlust.

Nu har jag varit hemma i Sverige i 527 dagar, och jag har insett något mycket tråkigt. Idag tittade jag igenom gamla filmklipp på mobilen från Skottland, och jag kände knappt igen min gammla dialekt.

Jag har tappat så mycket av min skotska accent. Visst kan jag slangorden fortfarande, men den där vardagliga lågskotska tonen är som bortsprungen från min engelska dialekt. Nu låter jag som någon pompös tv-värd på BBC, inte som en Edinburghinvånare. Det är mycket tråkigt detta. I mina gamla videoklipp och ljudinspelningar låter jag härligt avslappnat småskotsk, och nu är min engelska supertrist. Usch.

Min standardengelska har också försämrats helt allmänt. Nu behöver jag ibland tänka efter när det gäller ordval och grammatik ibland. Det är en riktig förlust, och jag saknar språket massor. Att jag inte läst engelska som ämne i skolan sedan min hemkomst till Sverige har säkert inte heller hjälpt... 

Det känns som att jag tappat en del av min identitet. Hjälp. 


18 sep. 2014

Skotsk Självständighet

Idag går det skotska folket till folkomröstning om landets självständighet. Alla skottar över 16år får rösta, och under de senaste åren har febrila kampanjer pågått i landet.

Under min tid i Skottland som utbytesstudent upplevde jag delar av dessa kampanjer. Min språklärare proklamerade för självständighet under många av sina lektioner, flera av mina vänner var starka "unionister" och det var kaos helt enkelt. Naturligtvis har debatten ökat under det senaste året, och nu är mitt facebook-flöde fullsmockat med inlägg kring valet.

Jag har ärligt talat ingen aning om hur valet kommer sluta, och heller ingen egen åsikt kring vad jag tror skulle vara bättre för nationen. Självständigheten skulle kunna ge landet en ekonomisk boost, och ett mer socialistiskt styrelsesätt, men också försätta landet i enorm strukturell och ekonomisk kris.
Jag har ingen aning alls. Oerhört många politiska punkter berörs av ett lands eventuella självständighet (alla) och ämnen som diskuteras mycket är kärnvapen/miljö/Tories/sjukvård/skola och säkerhet. Det kan ärligt talat gå hur som helst, och Skottarna kan inte heller veta säkert hur någon utgång skulle utspela sig. Det mesta handlar om gissningar...

För er som vill sätta er in i valet lite mer har Kobra gjort en dokumentär om valet ur kulturell synvinkel. Den var faktiskt helt ok, om inte något partisk. Se själva!


(For you Brits there are subtitles to enable if you'd like)

8 apr. 2014

Glädje

Om mindre än en vecka är jag tillbaka i mitt älskade Skottland. Snart skall jag alltså få återse min oerhört saknade skotska familj, Edinburgh och Bonnyriggs små kurviga gator, det skotska vårvädret och allt det där jag konstant drömmer om.

Jag kan knappt koncentrera mig denna vecka. När jag blundar ser jag dubbeldeckarnas tartanmönstrade säten framför mig, känner doften av friterad pizza och red cola, och hör säckpipornas gälla skrikande från Princesstreet. Det är inte klokt egentligen.

Snart. Snart så.

13 mars 2014

Marsmelankoli

Jag följer den senaste spartanska trenden på denna blogg med att lägga upp halvmelankoliska Skottlandklipp. Musik är nog det som får mig att sakna det föregående året mest. Utbytestiden känns mest som en skröna nu, en tid av historier som jag berättar om mer än minns.

Det går knappt att föreställa sig att jag, för ett år sedan satt i Storbritannien och pluggade inför sluttentor, köpte balkklänningar, träffade lorder, reste runt i riket, och åt en riktig fishfinger sandwich. Jag blir nästan ledsen när jag tänker på det hela, men förhoppningsvis är jag tillbaka i mitt kära Edinburgh redan i vår. Vi får se!

)

13 jan. 2014

Scotland is...

Sitter och förbereder ett Engelskaföredrag som jag skall hålla imorgon för en parallellklass. Jag försöker hitta ord för att förklara min upplevelse, men det är svårt att sammanfatta något stor och göra det till rätta. Tidigare under hösten höll jag ett annat föredrag om min upplevelse, men det blir inte ens lättare med tiden att uttrycka sig. Hmm. Saknar landet galet, saknar min skotska familj, mina vänner och alla äventyr som året gav mig.

27 nov. 2013

Skolengelska

Nu har jag varit på Svensk mark i 157 dagar, inte att jag räknar dagarna eller något. Livet är för tillfället fantastiskt men tröttsamt, och en del krävande kursprov väntar de kommande månaderna.

Ett kursprov som jag däremot inte kommer behöva göra till våren är Engelska 6! Denna kurs har jag nämligen fått validerad efter många om och men, så nu slipper jag sitta och traggla oregelbundna engelska verb flera gånger i veckan, och kan använda tiden mer produktivt. En av mina tidigare språklärare var underbar och lade ned den extra tiden som krävdes för att jag skulle få kursarbetet godkänt i förväg, och för det är jag evigt tacksam. Valideringen gick bland annat ut på att jag skrev ett gammalt nationellt prov i kursen samt lämnade in en del uppsatser.

Jag tänkte faktiskt att engelskakursen skulle vara oerhört rolig och intressant efter mitt utbytesår, men det var inte riktigt fallet visade det sig. Arbetet var helt enkelt för enkelt och understimulerande, och jag satt mest i skolbänken och irriterade mina klasskamrater då uppgifterna var avklarade. Att läsa förenklade och förkortade stycken av Shakespeare kändes lite mesigt då man läst flera av författarens verk i full tidigare, om ni förstår vad jag menar.

Nästa engelska kurs, ENG 7 skall jag läsa till vårterminen tillsammans med treorna, eller läsa nästa årskurs. Vi får se vad som passar bäst med schemaläggningen. Superglad för hur det hela löste sig är jag i varje fall!

20 okt. 2013

Det var det

Jag har rehabiliterat mig i Sverige nu. Det är åtminstone vad jag försöker intala mig själv. 120 dagar sedan min hemkomst från mitt sago-Skottland, och nu finns det inte mycket kvar av mitt anglofila liv längre. Vardagens skolarbete, idoga kvällsträningar och ett galet aktivt liv har hjälpt mig lämna mitt gamla liv bakom mig. Nästan.

Jag saknar inte Skottland lika mycket längre, det är bara en historia nu. Ibland känns det som att hela utbytesåret bara var en fejkad historia som jag nu repeterar för alla jag möter och pratar med. Jag har hållit ett rätt dåligt tal om min upplevelse på engelskan i skolan. Försökte visa mitt land, få klasskamraterna att förstå de verkliga Storbritannien och inte bara de röda telefonkioskerna och fish-n-chips. Men det var svårt. Det heter ju inte ens det, fish-n-Chips alltså. Man går till en Chippie och beställer en small fish with salt and sauce, inget annat.

Nu får jag bara små utbrott av saknad, det är inte en konstant känsla. Igår skulle jag exempelvis se Man of Steel med en kompis, men det gick inte eftersom att jag blev för upprörd och gråtfärdig. Det var den sista filmen jag såg i Storbritannien på bio, bara någon dag innan hemfärden, och jag kunde nu inte se den igen. Kroppen sa fysiskt nej, till en fjantig Hollwoodfilm. Den var för laddad. Tur att jag har bra kompisar som förstår, eller accepterar det i varje fall.

Det går inte att lyssna på musik heller utan att bryta ihop. Vissa låtar är så otroligt kopplade till mitt utbytesår, och jag vill bara kura ihop mig, gömma mig i garderoben och gråta när jag hör dem. Jag kan inte vara riktigt frisk.

Det gör ont. Jag saknar allt ofantligt mycket, även de dåliga grejerna, men jag älskar att vara hemma också. Orkar inte med det här längre. Önskar att jag kunde gå vidare och släppa det hela. Det skulle vara enklare.


Edit; Jag skriver fortfarande Under utbyesår reflexmässigt när jag skriver etiketterna i denna blogg.

24 aug. 2013

Brysselkål och tårar

Jag har haft en vecka fylld med saknad. Det är som att skolstarten här i Sverige har rivit upp gamla sår, och jag blir känslosam av dem minsta påminnelserna av Skottland och mitt liv som utbytesstudent.


 Här om dagen började jag till exempel gråta vid matbordet bara för att det serverades brysselkål.
 I Skottland åt vi dem jämt, och för mig är de direkt förknippade med min fantastiska värdfamilj, så när grönsakerna hamnade på min tallrik igen kunde jag inte hålla tillbaka känslorna.

Alla passerade middagar hos min värdfamilj spelades upp i huvudet för mig, de små detaljerna som gör alla familjer unika speciellt; den inofficiella bordsplaceringen som bara blir till med tiden, matförberedelser, vad man brukade prata om, ja allt.

Jag blev störtrörd och ögonen började tåras av saknad. På grund utav att jag såg några brysselkål.  Patetiskt eller hur? Hur många känner ni annars som bölar åt middagen, och åt små kålhuvuden speciellt?

Det är inte bara min skotska familj jag saknar. Alla mina nördiga kompisar är galet saknade också. Jag saknar att prata och umgås med folk med samma referensramar som mig själv. De som verkligen förstår sig på en, de som inte dömer utan som kan dra en ännu mer obskyr comeback i ens samtal.

Facebook och andra sociala medier gör det ännu svårare att distansera sig från mina brittiska kompisar. Ibland skriver man med någon kompis, och glömmer bort att man befinner sig 2000km från varandra och inte kan träffas till helgen bara sådär. Man blir inbjuden till event man vet att man skulle ha gått på ifall att man var kvar i landet, och under en lycksalig sekund ser man fram emot eventet, bara för att sedan krossas av verkligheten.


Något gott har i varje fall kommit av denna ändlösa saknad. Jag har nämligen insett att det är lättare att gråta till musik. Med hörlurar som skränar ut själlös popmusik blir gråten inte lika uppenbar, och ibland märker man knappt av att tårarna forsar, och man kan då helt fokusera på att tänka. Tänka och minnas.

21 aug. 2013

Den svenska skoluniformen

Detta är ett inlägg är från min nya blogg, tantlagom.blogspot.se

Efter att ha spenderat ett år i det strikta brittiska skolsystemet med skoluniformer, lärare i kostym och strafftjänstgöring är jag äntligen tillbaka i den svenska flumskolan.

 I Sverige har vi som ni vet en stor frihet som elever; vi använder mobiler under lektioner, kan komma och gå som vi vill, och skolbänkarna kan utan problem förvandlas till sängar för tupplurar under någon tråkig engelskalektion.

Sen är vi ju helt fria att klä oss i vad som helst i skolan. Förutom mössa då, även om det brukar vara okej även det i de flesta fall. Vi skulle kunna komma till skolan iklädd kanindräkt, i pyjamas, femtiotalsklänning, astronautdräkt eller en onesie. Som gymnasielever i Sverige har vi egentligen oändliga möjligheter att uttrycka oss i våra klädval, men nu när jag är tillbaka i skolmiljön inser jag att så kanske ändå inte är fallet.Det finns en skoluniform även i Sverige, trots att vi låtsas som annat.

I korridorerna syns nämligen endast gråskalor; svarta jeans, gråa oversize stickade tröjor och volangtoppar. Lite färg kan eventuellt förekomma i en stickad sjal, eller ett armband, och då är det alltid en mörk vinröd färg eller en mörkblå nyans. Jag skulle vilja säga att den svenska skoleleven i allmänhet är klädd i mindre färg än den brittiska som är tvingad att bära vit skjorta och svarta kostymbyxor, för britterna försöker alltid pimpa sin uniform med färgglada väskor, smycken och koftor. 
 

Svensk uniform till vänster, brittisk till höger.Vilken föredrar ni?

 Så varför inte regelsätta den svenska skoluniformen? Om vi trycker upp gråmelerade eller vita skolt-shirts med skolans emblem, säger att alla ska ha svarta strech-jeans och grå jumprar, skulle det inte bli mycket enklare då? Ingen förändring hos eleverna skulle behöva ske, och alla de positiva effekterna av skoluniformering skulle ändå ha inverkan. Skolandan skulle stärkas, en större gemenskap skulle kännas, och ingen skulle behöva vara äckligt individuell och ha en mönstrad klänning i turkost någonsin mer i Sverige. Inte för att någon någonsin har haft en sån idiotisk idé, eller hur?

13 aug. 2013

Ett seriöst brev


Jag kom precis hem från en utlandsresa, och hemma på skrivbordet låg ett brev som såg väldigt officiellt ut. Det var från SQA, the scottish qualifications authority, och innehöll mina resultat ifrån vårens slutprov. Lite nervöst, men riktigt kul var det att öppna kuvertet och kika på innehållet.

Tre A och ett B blev det för min del. Jag trodde att matten skulle varit det svåraste ämnet eftersom årets slutprov var brutala och alla elever hatade det, men spanskan vart tydligen min svagaste punkt. Egentligen spelar resultaten från mitt utbytesår ingen roll för mig, men det var kul att se att man lyckats ändå. Helt okej nöjd är jag i varje fall med dem!



30 juli 2013

Port Seton




För ett tag sedan dök detta meddelande upp i komentatorsfältet;

Hejsan! Frågelådan fungerade inte för mig så jag skriver här istället. Jag ska åka på utbytesår till Port Seton utanför Edinburgh och undrar lite saker:
1. Vet du något om Port Seton?
2. Vad för slags kläder är normala/mode i Skottland? Jag vet att det är lite av en ytlig fråga, men jag vill inte komma dit med en massa konstiga kläder och se ut som en knäppis :P. I Sverige är det ex. mode med lite hipster-stil m.m. Vad för stil har skottarna helt enkelt?
3. Något som du önskar du hade vetat innan ditt utbytesår?
4. Något du önskar du tagit med dig/lämnat hemma?

Tack på förhand! :D


Cockenzies klippigare kustområden!



1. Jag har aldrig själv besökt Port Seton, bara kört igenom området, men man har hört en del om platsen ändå! Byn är ett gammalt fiskesamhälle som växt markant under de senaste åren, och många barnfamiljer har flyttat in i de nybyggda huslängorna. Området kallas även för Cockenzie (Cockennie på skotska) och ligger relativt nära stadsdelen Musselburgh i Edinburgh. I Musselburgh har jag massor med kompisar, och de talar bara gott om Port Seton :)

Eftersom att du kommer bo nära havet är det bara att vänja sig vid vindiga förhållanden och ha håret uppsatt i forsättningen, det blåser väldigt mycket vid den Skotska kusten, men det är otroligt vackert. Kom också ihop att tidvattnet kan komma och gå väldigt fort om du tar dig en strandpromenad, varje år händer olyckor och vi vill ju inte att det ska hända dig. Du kommer dessutom att få bo nära en av Skottlands stora kraftstationer!

2. Skottarna klär sig väldigt likt svenskarna. De handlar på HM som vem som helst och shoppar på Hollister om de har råd! Oroa dig inte, speciellt inte eftersom att du förmodligen kommer att ha skoluniform stora delar av tiden.

3. Man får inte växel på bussen, konserter och dylika behöver bokas rejält i förväg, och att man har väldigt många skollov.

4. Jag tog med mig allt för många par skor, men det var inget problem direkt. Något som kan vara bra att ta med sig är svenskt godis eftersom att det uppskattas av både vänner och bekanta, och beroende på din klädkod i skolan kan du ta med dig skjortor och sådant hemifrån. Jag antar att du kommer gå i en kommunal skola, och då kan du lika gärna köpa vita skjortor hemma i Sverige och inte behöva stressa med det när du landar i Skottland. Du kommer få en tillräckligt stor kulturchock ändå :)

Hoppas du får riktigt trevligt under ditt utbytesår! Jag är otroligt avis på dig som precis ska börja ditt äventyr, lycka till och hör gärna av dig igen!

28 juli 2013

En utbytesstudents spellista

Under året som utbytesstudent hade jag en spellista på mobilen som ständigt uppdaterades med låtar som på något sätt anknöt till min resa.  Jag tänkte nu dela denna lista, och en del av låtarna passar nog bara min egen upplevelse i Skottland, men en hel del kan nog passa som allmänna "utbytesstudentlåtar". Har du någon egen utbyteslåt så kommentera gärna!



Scotland  - The Lumineers
You could never feel my story/ It's all you know/ May your dreams come to reality/ If all else fails

Bulletproof - La Roux
En fantastisk pepplåt som verkligen hjälpte till att ge mig ork i de jobbiga stunderna.

To build a home -The Cinematic Orchestra
This is a place where I don't feel alone/ This is a place where I feel at home.
And I built a home/ for you/ for me
Until it disappeared /from me/ from you

Shine -The Caulden Road

The Royal Mile Gerry Rafferty

Breaking the silence -Therese Fredenwall
Now it’s you and your own ways/ Breaking the silence, break the chains
Welcome to freedom, to a new day/ Where all of the teardrops turn to gold
You’re gonna be all right, so let go/ Don’t look down on your feet dear

Something good can work -Two door Cinema club

Utbyteslåten av utbyteslåtar. Denna låt spelade jag på repeat redan innan jag reste iväg, den har följt mig genom resan, och när jag såg bandet live i Edinburgh slöts cirkeln. Texten passar perfekt, den är peppig, och tja den passar så himla bra. CD:n som låten kommer ifrån heter dessutom Tourist History, så hur himla mycket bättre kan det bli? Bandmedlemmarna är dessutom bra på att kramas.

Save tonight -Eagle Eye Cherry 

Something that I want -Trassel
Ja, en disneylåt måste med på låtlistan givetvis!

We used to be friends -Dandy Warhols 
A long time ago, we used to be friends/ But I haven't thought of you lately at all/
If ever again a greeting I send to you,/ Short and sweet to the soul I intend

En underbar låt som dessutom är introt till Veronica Mars, världens kanske bästa tv-serie.

Walking in your footsteps -Shout out louds 

Pompeii -Bastille
But if you close your eyes/ Does it almost feel like/ Nothing changed at all?
And if you close your eyes/ Does it almost feel like/ You've been here before?
En perfekt hemfärdslåt helt enkelt.

Feel good about it - Marching band 
When are you going to stop complaining and start to feel good about it?
 
Silhouettes -Avicii
Handlar väl egentligen om ett könsbyte, men fungerar förvånande väl som utbyteslåt också :)

Paradise -Coldplay

Ambitions -Donkeyboy

It takes a fool to remain sane -The Ark


Beautiful day -U2

The City -Ed Sheeran
Låten som gav bloggens underrubrik; This city calls me a stranger, a traveller, this is now my home

The Fighter -Gym class heroes

Feel the love -Rudimental

Dont you worry child -Swedish House Mafia
Denna åker med på listan eftersom att Britterna var galna i den, och alltid behövde peka ut den för mig eftersom att jag var svensk...

 North -Paul Mounsey


Denna New-Age låt användes i turistreklam för Skottland, och jag blir nästan tårögd då jag hör den.

Don't wake me up -Chris Brown

This is my life Anna Bergendahl

Reload -Sebastian Ingrosso, Tommy Trash

Summer 0f 09 The caulden road

The Fade Christian Caldiera
When Nothing is going right/ To tired and weak to fight/ and nobody seems to know your name

Miss you Ed sheeran

Stronger Kelly Clarkson

Sunshine on leith -The Proclaimers 
Jag hade turen att träffa dessa herrar när de filmade en musikvideo i centrala Edinburgh en vårdag. Leith är en av stadens mer kända stadsdelar.

Ain't no surf in portobello -The Valves
Skotsk surfmusik när den är som bäst...

Calton hill -Goodbye Mr Mackenzie

Edinburgh Man -The Fall
It's summertime but I still miss your skies so clear/ Sitting and staring on a beach somewhere/
I'll tell you something/ I wish I was in Edinburgh

Waverly Steps -Roddy Woomble
En förvånandsvärt bra sång om Edinburghs tågstation.

The kilt song -Aly Macrae
Tja vad man ska säga om denna är svårt att veta...





24 juli 2013

10 anledningar att bli en utbytesstudent

Etablering i landet

Efter en månad hemma i Sverige har jag återetablerat mitt 'riktiga' liv igen. Många tecken tyder på att jag defenitivt hör hemma här igen, exempelvis att jag börjat bli hungrig på lunch igen.

I Skottland åt man inte lunch som man gör i vårt avlånga land. Istället för en stor måltid åt man en macka, kanske lite yougurt eller en frukt, ett mellanmål alltså, och detta blev problematiskt för mig när jag återvände till Sverige. Min mage hade under mitt utbytesår vant sig vid att äta lite frukost, en lätt lunch och en stor middag, och när fulla måltider började dukas upp här hemma i Sverige tre gånger om dagen kunde jag knappt äta något utan att må illa. Nu har jag dock fått tillbaka min svenska aptit och långtar efter både lunch och mellanmål.

Jag har också börjat få in lite mer rutiner allmänt i livet nu, och det har underlättat. Nu vaknar jag vid en viss tid på morgonen, äter frukost, pluggar lite fysik eller kemi för att jag inte ska dö när skolan sätter igång, och gör något annat produktivt innan lunch. Sedan hänger jag med pojkvännen eller andra kompisar på eftermiddagen, kanske plockar jag lite blåbär med min lillasyster och gör en paj eller något annat sommartrevligt, och mot kvällen känns det att en dag passerat.

Helt oskotsk är jag dock inte i huvudet än, något som bevisades igår på min kvällspromenad. Med en podcast i hörlurarna gick jag min vanliga vända förbi en hästhage, och jag kunde inte låta bli att prata lite med djuren. Gullegullade med hästarna gjorde jag dock på engelska helt automatiskt. Det kändes riktigt konstigt när jag insåg vad jag gjort, men det är inte den enda gången då jag börjat snacka på fel språk.  Om jag varit ensam en längre stund, som när jag varit själv hemma eller gått eljusspåret tänker jag ofta på engelska. När jag inte påmints om det svenska språket på ett tag är jag engelskspråkig egentligen. Jag måste vara lite knäpp...


15 juli 2013

Frågor och svar

 Ett par frågot har dykt upp i min frågelåda, och det var dags för ett par svar!

Hej! Jag ska åka som utbytesstudet i Augusti till Skottland och undrar om du är nöjd med ditt utbytesår? Vart bodde du?:) Var det svårt att förstå dialekten och är det skillnad på svåriigheten i skolan om du jämför med svenska skolan?:)

Jag är riktigt nöjd med mitt utbytesår! Det var den bästa och den värsta upplevelsen jag varit med om, och jag avundas dig verkligen som precis är på väg ut på äventyr. Jag bodde i Bonnyrigg, ett litet samhälle just utanför Edinburgh, men gick i skola i grannstaden Penicuik (Pennycook).

Dialekten var inte speciellt svår att förstå. I Edinburgh har de en väldigt enkel dialekt jämförelsevis med Glasgow eller Aberdeen. Äldre personer är svårare att förstå, men ungdomar och alla som arbetar i skolan kan tala 'riksengelska' också. Om du ber folk att vara tydliga så kommer du att kunna förstå alla fint! Jag fick din mejladress och skriver dig en rad snart :) /Petra



Hej alltså jag har hört så många personer som åkt på ett utbytesår åker hem direkt och klagar massor. Du verkar ha haft en bättre upplevelse liksom, och kanske har jag pratat med fel personer och sånt, och läst fel bloggar men asså... Jag vill också åka men så blir man lite avskräckt typ när man hör alla dessa personer som åkt hem... Asså är det fler personer som åker hem än stannar typ? Varför åker dom hem oftast? Asså det är bara så förvirrande........
kramar Julia


 Hej Julia!
Jag tror att den vanligaste anledningen att man åker hem i förväg är att man förväntat sig något annat än verkligheten. Ett utbytesår går inte att planera, och ifall man förväntar sig att man ska få den perfekta värdfamiljen, bo på ett perfekt ställe, hitta en massa kompisar på en gång osv är det lätt att bli deppig när så inte blir fallet. Av de utbytesstudenterna som ingick i min lokalgrupp reste ingen hem under året, men jag tror att alla  hade tanken någon gång under året.

Själv tänkte jag också fara hem. Min första placering var inte den mest lyckade, men efter ett värdfamiljsbyte blev allting bra. Som utbytesstudent måste man förbereda sig på att det kommer vara skitjobbigt ibland, nästan alltid faktiskt, men det är värt det i slutändan. /Petra


Hejsan undrar bara vad du tycker om explorius som organisation? Är dom bra? Vad är det positiva och det negativa med dom? För vill bli utbytesstudent men vet inte riktigt vilken organisation jag vill åka med :/
Erik


Hej hej Erik!

Explorius tycker jag är en helbra organisation att åka med om man vill till Storbritannien. De jobbar med lokala organisationer i värdlandet och för mig fungerade det finfint. Vill du resa utanför Storbritannien skulle jag också rekommendera organisationen AFS. De har full koll hela vägen och är en helt ideell organisation som verkligen jobbar för att du skall få en riktigt bra upplevelse.  /Petra