När jag stod där vid
hyllorna och spanade in en Biffy Clyro skiva som jag var intresserad
av kände jag plötsligt att en nysattack var på väg. Hastigt vände
jag mig då om till höger för att undvika att nysa ned alla
Cdskivor, och nös den största och högsta nysning jag någonsin
upplevt. Jag talar om vulkanstorlek och skriket från en födande
kvinna här.
Det jag inte märkte av
innan jag förlöste detta ljud var att någon ställt sig nära min
sida, och nu blockerade vägen för min enorma nysning. Kvinnan
intill tittade chockerat på mig när jag snuvattackerade henne, och
jag kände att jag ville dö. Jobbigt nog att nysa högt i en butik,
det är väl inte direkt något problem, men att jag lyckats sikta på
en annan kund är ju rent utav pinsamt.
Jag har dock inte berättat
det värsta än. Kvinnan framför mig, som jag precis smittat med
alla mina basilusker, var ingen annan än min största idol någonsin;
J.K.Rowling.
Jag ville dö. Sjunka
genom jorden och försvinna i all evighet. Smälta till en liten pöl
på golvet och sedan skuras upp av städpersonalen. Framför mig stod
kvinnan som skrev Harry Potter. Kvinnan som förmodligen format mig
mest som en person, någonsin, kvinnan som fick mig att plugga in
engelska så att jag kunde läsa hennes böcker. Kvinnan vars
karaktärer jag klätt ut mig till, skrivit historier om och
beundrat. Kvinnan jag hållit utkik efter under hela mitt utbytesår
eftersom att jag vet att hon håller till i Edinburgh. Nu stod hon
alltså framför mig i en svart skräddarsydd jacka, läderstövlar,
en handväska över axeln och med ett oerhört förvånat
ansiktsuttryck eftersom att jag precis nysattackerat henne.
Min hjärna började
fungera någon sekund senare och jag började babbla ur mig
repeterade ursäkter, men hon verkade inte direkt arg. Rowling
började faktiskt småskratta och sa att ”You look just as
surprised as me about that” Vi delade ett leende, och jag sa
återigen förlåt. ”That's okay, really. I've got kids myself,
it's not as if it hasn't happened before” Sa hon typ. Jag log
nervöst, och höll på att falla ihop av spänning. Jag insåg att
det här var min chans att tacka henne för allt, så jag sa nog rätt
sluddrigt ”Thanks, by the way, for everything. Your books thaught
me english, I can't even begin to explain how much they mean for me.”
Hon log ”That's nice. Potterhead are you? Jag nickade ”I like
your hair, it's very Lunaish” Rowling gestikulerade mot mig. Jag
tackade relativt lungt och ursäktade min nysning ännu en gång,
sedan vände vi oss liksom om och gick olika håll i butiken.
Själv smet jag så fort
som möjligt ut från affären, iväg till toaletterna och gick
igenom någon form av mental instabilitet inne i ett av båsen. Jag
skrattade, nästan grät, spelade igenom hela konversationen mellan
oss om och om igen i huvudet, och det var helt sjukt. Jag har
fortfarande inte insett att det faktiskt hände. Först och främst,
JAG HAR TRÄFFAT JK ROWLING. Sedan, HON GILLAR MITT LUNAHÅR. Till
sist, JAG NÖS HENNE I PRINCIP I ANSIKTET. Det var tur att hon hade
klackar på sig egentligen, det gjorde att jag missade de allvarliga
partierna. MEN HERRE JAG HAR TRÄFFAT JKROWLING!!!!! Capslock och
många utropstecken är passande i detta sammanhang.
Jag har gått
omkring alldeles tokig och fnissig sedan det hände vid ett-tiden, jag förstår fortfarande inte att det här är verkligheten.
Kirsty ringde jag upp när jag lugnat ned mig, och det var skönt att
få lite sympati i min upplevelse. Hon har träffat Rowling tidigare,
och ja. Jag vet inte vad jag skall säga. Ett livsmål från min
bucketlist har uppfyllts. Jag är så himla glad!! Vad är livet alltså?!
Du hade ingen näsduk till hands att be om autograf på...?
SvaraRaderaJag vill dö när jag läser detta. o.o
SvaraRaderaAtt få träffa J.K.Rowling är en av mina största drömmar livet, jag vill skaka hennes hand och, precis som du, tacka henne för allt hon har gett mig.
Jag hade nog fått en hjärtattack ifall jag hade sprungit på henne så där. D:
Hjärtattack och och förundran fick jag om något! Nu när det gått ett par dagar sedan dess, och tack och lov har jag fått lite perspektiv på händelsen. Dock har jag aldrig skämts så mycket, och kännt mig så tursam på samma gång...
Radera